– Hej Elin Bergman! Du disputerade i början av maj på avhandlingen Trädgårdens textur: Rumsliga, materiella och sociala perspektiv på den privatägda trädgården i Sverige cirka 1900-1930 i konstvetenskap vid Stockholms universitet. En klassisk sportfråga: hur känns det?
– Haha, tack det känns bra! Det är stort att ha slutfört ett projekt som man arbetat med under så lång tid, och se projektet leta sig ut i världen utanför min lilla bubbla.
– Hur kommer det sig att du började intresserade dig för trädgårdshistoria?
– Jag har alltid haft ett väldigt stort intresse för historia, så att jag ville studera något med en historisk inriktning var i stort sett givet. Jag fastnade då för konstvetenskapens angreppssätt och blev nyfiken på hur både konstföremål och miljöer skapats och under vilka förutsättningar, och framförallt hur de uppfattades i sin samtid. När jag läste grundkursen i konstvetenskap blev jag intresserad av gestaltade miljöer utanför de byggnader vi studerade, och kanske framförallt varför de inte direkt ingick i kursinnehållet med få undantag. För mig var det så uppenbart att en byggnad och den omgivande miljön hänger samman, och att det därför blir svårt att separera dem om man ska förstå en plats fullt ut. Det har jag nu försökt ändra på genom min avhandling.
– Och på tal om avhandlingen, vad har varit mest intressant?
– Det är svårt att svara på, men jag tror att det sammantaget är de många olika sammanhang där trädgårdar och deras utformning diskuterades, alltså hur aktuella trädgårdsfrågorna var i stort. Det skedde på så många nivåer, från lokala föreningar och sammanslutningar till högsta politiska nivå vilket jag tycker är oerhört spännande. Att trädgårdar också speglar socio-kulturella skillnader är också spännande, trädgårdar finns i alla sociala skikt vid tiden, men givetvis på olika sätt och med olika förutsättningar. Den bredden har jag också försökt belysa i min undersökning.
– Varför tycker du att det har varit viktigt att studera just den här perioden, från sekelskiftet och trettio år framåt i tiden.
– Det är på många sätt en brytningstid, en händelserik period på nationell såväl som internationell nivå. Vid sekelskiftet får fler tillgång till trädgårdar, genom koloni- och egnahemsrörelsen såväl som genom de villastäder som växer fram, och en trädgård är därmed inte längre enbart något som de övre samhällsskikten har i sin närhet. Det gör perioden särskilt spännande: på vilka sätt omförhandlas det vad en trädgård är, och hur ska den gestaltas?
– Finns det beröringspunkter med vår tid nu, ungefär hundra år senare?
– Det finns absolut gemensamma drag mellan den period jag undersökt och vår tid, och de är väldigt intressanta. Vissa förhållanden är liknande medan andra är helt annorlunda. Frågor om hur vi gestaltar vår närmsta livsmiljö är dock ständigt aktuellt, och hur vi möter utmaningar som pandemier och krig. Där kan vi lära oss en hel del av hur tidigare generationer tänkt och agerat.
– Nu är ju avhandlingen klar, så vad händer nu?
– Från årsskiftet 2025 kommer jag påbörja ett tvåårigt postdokprojekt som finansieras av Anna Ahlström och Ellen Terserus stiftelse. I det projektet kommer jag undersöka utställda trädgårdar, trädgårdsalster och gestaltade miljöer i konst- och industriutställningar mellan 1866 och 1930. Det ser jag mycket fram emot, att få gräva djupare i arkiven för att förstå ännu mer om trädgårdens betydelse!
Avhandlingen finns fritt tillgänglig för nedladdning via Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA) via den här länken: Trädgårdens textur i DiVA. Vill du komma i kontakt med Elin når du henne via elin.bergman (a) arthistory.su.se eller på Instagram @_elin.bergman