– Hej Maria Flinck! Du är en mångårig medlem i Forum för trädgårdshistorisk forskning och ständigt aktiv med olika projekt om allt från vårdplaner för äldre trädgårdar till kulturhistorisk forskning om trädgårdskultur. 2020 utsågs du till hedersdoktor vid Göteborgs universitet för dina insatser inom det trädgårdshistoriska forskningsfältet. Hur kommer det sig att du började intressera dig för trädgårdar och deras historia, när och hur väcktes ditt intresse?
– Som barn hade jag en egen liten rabatt med blommor och som tonåring läste jag alla böcker om trädgårdsodling på biblioteket. Jag utbildade mig sedan i konsthistoria och etnologi. Efter en diskussion med mina föräldrar (båda inredningsarkitekter) om varifrån idén kom till de stora gröna bladväxterna i hemmen på 1970-talet, föreslog min pappa att jag skulle skriva min C-uppsats i konsthistoria om det. Resultatet blev ”Från orangeri till gröna vågen – om krukväxter i svensk inredning” (1982). För att få en bakgrund till var krukväxterna inomhus kom ifrån läste jag Sten Karlings avhandling Trädgårdskonstens historia i Sverige intill Le Nôtrestilens genombrott (1931). Den gjorde mig intresserad av hur trädgårdarna hade sett ut genom historien. Under en period som praktikant på Nordiska museets arkiv började jag studera källor om de folkliga trädgårdarna, vilket med stöd av Torekällbergets museum så småningom ledde fram till boken Tusen år i trädgården. Från sörmländska herrgårdar och bakgårdar. (1994). Där försökte jag visa relationerna mellan trädgårdar i olika samhällsklasser.
– Den boken var din debutbok, och tilldelades dessutom Augustpriset för bästa fackbok 1995 – vilket genomslag! Hur har du arbetat vidare sedan dess?
– Förutom att hålla föreläsningar och skriva artiklar började jag få uppdrag att göra fältinventeringar och källforskning om trädgårdar där det behövdes mål för bevarande, prästgårdar, torp och enstaka herrgårdar. När jag fick ett stort uppdrag för Stadsholmen, att ta fram historiskt underlag för skötseln av alla deras trädgårdar på Södermalm, var jag tvungen att bli mer systematisk. Fastighetsverket hade redan gjort vårdprogram för herrgårdar, men Stadsholmens trädgårdar var mindre och enklare, skulle ibland skötas av hyresgästerna och ibland av entreprenörer. Så jag var tvungen att hitta på en mer kortfattad modell för vårdprogram, som kunde fungera för serier av små trädgårdar. Med hjälp av medlemmarna i Trädgårdshistoriska nätverket i Stockholm testade jag termer, metoder och modeller. Det var egentligen inget nytt utan varianter och omtolkningar av de som redan användes inom byggnadsvård och föremålskonservering. Men de levande växterna måste alltid vara i centrum och det skötselhantverk som krävs för att trädgårdarna skall överleva. Detta arbete ledde till boken Historiska trädgårdar: att bevara ett föränderligt kulturarv (2013), som kommer i nytryck i mars 2022.
– Du benämner dig som trädgårdsantikvarie, och är också med i ett nätverk för trädgårdsantikvarier. Varifrån kommer den beteckningen, och vad betyder det att vara trädgårdsantikvarie?
– En trädgårdsantikvarie arbetar med att bevara historiska trädgårdar, vilket kan betyda allt från arkivforskning till förökning av gamla växter. Det finns ingen utbildning ännu i Sverige, men de flesta som arbetar som trädgårdsantikvarier har både trädgårdsutbildning av något slag och utbildning i kulturvård. Nätverket för trädgårdsantikvarier är ganska litet hittills och vi har haft få aktiviteter. Vi har försökt få med trädgårdsfrågor på programmet för Byggnadsvårdens konvent, och ibland besöker vi trädgårdar någon av oss arbetar med.
– Arbetar du med något spännande projekt just nu?
– Sedan ett par år arbetar jag med trädgårdarna i kulturreservatet Stensjö by som ägs av Vitterhetsakademien. Jag har gjort vårdprogram och åtgärdsförslag till fem trädgårdar och samarbetar nu med trädgårdsmästaren Frida Persson för att återställa dem genom att förändra skötseln så de gamla växterna får en chans att komma tillbaka. En del rabatter ska planteras igen vartefter vi kan hitta exemplar av de gamla växterna och Frida har redan fått igång den ena kålgården och nyplantering av fruktträd. Vi hoppas på en arkeologisk undersökning av den andra kålgården i år. I fjol fick jag ett roligt uppdrag av Hantverkslaboratoriet: att utifrån trädgårdshandböcker skriva komposteringens historia, till hjälp för trädgårdsmästare i historiska anläggningar. Den kommer att tryckas senare i år tillsammans med en artikel av Catarina Sjöberg.
– Arbetar du enbart med andras trädgårdar, eller har du också några egna projekt?
– Jag en kolonilott med stuga sedan några år, min första egna trädgård. Där odlar jag grönsaker, frukt och bär att äta, arrangerar blomrabatter och samlar in gamla sorters iris från andra trädgårdar. Konsten att tigga och stjäla skott är ju en del av vårt immateriella kulturarv.
Vill du komma i kontakt med Maria? Då kan du mejla henne på e-postadressen maria.flinck (a) icloud.com.